13 grader
Brr .. Kall morgon! Ute kör vi på minus tretton och inne - plus tretton. På övervåningen är det alltid lagom varmt och gott eftersom att värmen från braskaminen stiger uppåt. I morse kände jag absolut inte för att stiga upp ur sängen så jag hämtade in Hugo in till vårt sovrum, och så gosade vi ner oss under täcket och sov en timme till. Det är sådana dagar man uppskattar mammaledigheten lite extra mycket!
Men, någon gång är det ju dags att stiga upp så klockan kvart över åtta klädde jag på honom pyjamasen och gick ner. Där möttes vi av de underbara tretton graderna.. Kallt! Jag har eldat som en galning och nu har temperaturen börjat stiga i huset igen. Så nu är det time för lite kaffe! Hugo har precis ätit lite och han kommer säkerligen att somna när som helst.
Ett litet kvällsinlägg
Klockan är tjugo över elva, Martin har somnat bredvid mig i soffan, Hugo sover i sitt rum och överallt i lägenheten är det tomt, tomt, tomt. Bara möblerna är kvar, tillsammans med massor av lådor. Vi har suttit i kaoset tillsammans med Magni och Jojje, druckit ett glas rödvin och ätit hämtmat. Killarna käkade pizza och jag köpte för första gången en kycklingsallad utan dressing på en pizzeria, helt okej faktiskt!
Jag ser fram emot imorgon, ser fram emot att få flytta in i vårt hus och skapa oss ett familjeliv där man slipper evigt fotbankande i trappan klockan tre på natten, slipper hyresvärdens skrik på sin son och slipper att bo i ett hus där någon annan bor. Det blir vårt eget, bara vi tre, bara våran familj. Runt omkring oss bor det familjer, ett grannsamhälle i gemenskap som anordnar grillkvällar, umgås, inflyttningsfester. Det blir på riktigt, på något sätt.
Jag tänkte förut, bland alla lådor och skräp funderade jag på livet och på vad jag egentligen ville ha ut av det. Visst har man drömmar om att bli stor, om att vara någon som alla pratar om. Mina drömmar har varit olika, flera stycken, massa bollar i luften. Men det var först när jag träffade Martin som allt föll på plats, att all min eftersträvan i livet handlade om att träffa den jag vill leva resten utav mitt liv med, den jag ska gifta mig med och den jag ville skapa en familj tillsammans med. Nu har jag allt det där. Den elfte augusti är jag Fru, Xandra Ekström. Fru till en man jag älskar över allt annat, som jag har barn tillsammans med och som gör mitt liv till en vacker oas med kvittrande melodier och strålande solsken oavsett vilket väder som härjar utanför vårt fönster. Jag har en familj, jag har en fästman och ett barn som fulländar mitt liv och som ger mig allt jag någonsin har önskat.
Vad spelar det för roll hur mycket pengar man har egentligen? Vad spelar det för roll i hur dyrt huset är man köper, hur fina kläder man har eller hur perfekt livet ska se ut på ytan? Lyckan kommer inifrån och det handlar aldrig om hur känd man blir, om man åstadkommer något viktigt eller om man tjänar mycket stålar. Det handlar om att älska, det handlar om ett barn, det handlar om kärleken. Det jag har är mer värt än allt i hela världen och det finns inget pris, ingen etikett på det som livet gav mig. En familj!
Och det är inte bara min familj, inte bara vi tre. Det är min mamma, min pappa, mina bröder Ludde & Hampus, Hampus flickvän Emelie, Martins mamma och hennes pojkvän Ulrik, min älskade morfar, min farmor och min farfar, min änglamormor, Martins bror Andreas och hans flickvän Sara, hans syster Marie.. Det är alla de människor i vår familj som ger mig så otroligt mycket. Det är Jennifer, Li och alla mina vänner, alla de som alltid har stått vid min sida oavsett vad som kommit i vägen.
Livet är så mycket mer än materiellt. Jag skulle kunna leva i en hydda av elefantbajs utan några pengar över huvud taget, bara min familj och mina vänner fanns där med mig.
Alla personer som betyder någonting i mitt liv är de som får mig att ta mina steg framåt. Min son och min fästman betyder mer än livet självt för mig, min familj betyder mer än livet självt för mig. Och jag är så glad och tacksam över allt som de någonsin har gett mig även om man kanske inte visar det på bästa sätt.
Så hur ska jag avsluta det här? Jag skulle kunna skriva på i timmar men ett alldeles för långt inlägg i en blogg blir lätt tråkigt och dessutom måste jag gå och lägga mig för vi ska upp tidigt imorgon. Jag har inte en aning om hur jag ska avsluta det, så jag kör på de där tre små orden - jag älskar er!
En aktiv kille!
Hugo har kommit in i en period där han verkligen inte kan sitta still. Han ska vara överallt hela tiden och blir superförbannad om han måste sitta och stirra på samma sak mer än tio minuter. Dessutom pratar han, precis hela tiden! Och inte lågt heller, utan verkligen skriker ut det han vill säga. Skrattar jämt och ständigt och har blivit himla aktiv! Han sover sällan på dagarna, ca två gånger en halvtimme i taget. Annars är han klarvaken! Tycker det är så himla roligt att han redan visar upp sin personlighet, och jag kan tänka mig att när han väl börjar krypa och gå kommer jag och pappa M inte ha något annat att göra än att springa efter honom hela tiden. Det är tur att vi kommer ha en stor trädgård han kan rusa runt på för att bli av med energi!
Hjärtat sitter utanför
Du är min värld, min älskling.
Nybadad lilleman!
Hugo vaknade en snabbis så vi passade på att ge honom ett kvällsbad! Han älskar att bada och skrattar alltid som en tok när han sänks ner i vattnet. Nu sitter vi och myser i soffan. Han har fått sin pyjamas på och är fortfarande trött, så nappen är hans bästis för tillfället!
Vyssan lull!
Nu har pappa M precis varit här, ätit lunch och lämnat bilen så att jag kan åka iväg till stallet! Hugo har tagit sin vanliga powernap och är nu pigg som en mört igen. Jag ska bara hoppa in i duschen och hitta mina nytvättade stallkläder innan jag klär på lilleman och susar iväg till hästarna!
Nu flyger vi igen!
När jag och Martin fick reda på att vi väntade barn bodde vi i en liten tvåa på 32 kvm. Vi båda insåg ganska snabbt att det inte skulle fungera med ytan, så vi la ut en annons på Blocket om att vi sökte lägenhet och fick snabbt respons. Vi flyttade in i en stor trea lite längre upp på Söder som vi "totalrenoverade" (dvs la nytt golv, målade om, bytte köksluckor m.m.) och förvandlade den från en gammal, sunkig femtiotalslägenhet till en fräsch, vitmålad, modern lägenhet lämpad för det årtal vi lever i nu. Vi hyrde ut den andra lägenheten, som Martin äger, och flyttade in i den nya efter bara en månad.
Självklart visste vi att det här inte var någonting vi skulle hålla fast vid allt för länge men det var en god mellanlandning. Både jag och Martin har insett att vi inte passar till att bo i samma hus som hyresvärden (lägenheten är en av tre i en stor villa) och ville ha något eget. Så vi har letat ett litet tag och har nu hittat, till vår stora förtjusning, ute på landet ett stenkast ifrån stallet med en sjö på andra sidan grusvägen - ett litet rött tvåvåningshus med vita knutar, superstor altan, stor trädgård, gäststuga och braskamin. Huset är helt fantastiskt fint och det var precis vad vi har letat efter. Så nu är kontraktet påskrivet och vi flyttar redan om två veckor! Jag känner mig helt lyrisk inför denna förändring, och att det är gångavstånd till stallet gör saken ännu bättre!
Anledningen till att jag så gärna ville flytta ut på landet är att jag själv är uppväxt på en hästgård. Jag vet vilken skillnad det är, att vi i framtiden har skogen på baksidan av huset där Hugo kan leka, trädgården är stor, sjön ligger precis intill så vi kan gå och bada och åka skridskor precis när som helst. Allt barnvänligt finns runt knuten, och det är så jag har haft det hela mitt liv innan jag flyttade tillbaka till Växjö från Kalmar. Jag vill inte att han ska växa upp med tevespel och datorspel, utan att han ska se världen och skapa lek med sin egen fantasi utomhus - precis som jag och Martin gjorde (han bodde också utanför stan när han var liten). Jag är säker på att den här flytten kommer bli vår sista innan vi köper eller bygger vårt drömhus om några år.
Bilder kommer när vi börjar flytta in i huset nästa vecka!
Morgonmys!
Det är mycket mys hit och dit i blogginläggen tycker jag nog. Vad mer kan man skriva om ? Familjelivet är mysigt, mammaledigheten är mysig. Så, det blir morgonmys och eftermiddagsmys och kvällsmys jämt och ständigt! Idag är det morgonmys med kaffe, barnvisor och massor av prat (Hugo är en riktig pratkvarn, precis som sin mamma). Han sov ända till klockan åtta i morse, så jag har sovit ut ordentligt.
Igårkväll var både jag och Martin fullständigt utmattade. Hugo somnade så sent som vid halv nio. Vi stängde av teven och satte oss i soffan tillsammans - jag med min bok och en kopp te, Martin med datorn och kollade inredning. Det var faktiskt otroligt skönt att inte ha teven på, tystnaden och den där lugna stämningen som fyllde lägenheten var fantastisk, det var längesen man kände så (teven brukar gå varm här hemma). Dessutom gick vi och la oss redan vid klockan halv tio, ögonen var riktigt tunga efter en liten stund och lika bra att lägga sig i sängen så att man inte somnade i soffan!
På tal om något helt annat så känner jag mig faktiskt mycket bättre idag. Ingen feber i alla fall, men den där jobbiga smärtan i bihålorna håller i sig som en liten igel .. Jag får alltid bihåleinflammation oavsett om jag bara är lite förkyld eller extremförkyld, vilket är rätt sur. Ögonen rinner hela tiden så smink är i princip borträknat under dessa perioder. Men i vilket fall som helst så kommer jag att åka ut till stallet idag när pappa M kommer tillbaka med bilen på hans lunch, och i eftermiddag blir det antingen powerwalk/jogging eller ett pass på gymmet. Jag har inte riktigt bestämt mig!
Underbara asgarv!
När Hugo skrattar smälter mammas hjärta och alla bekymmer som härjar i huvudet är som bortblåsta. Till och med min förkylning och feber blir lättare att ta sig igenom när lilleman slänger ur sig sitt underbara asgarv! Vi sitter hemma i soffan i myskläder och har stora diskussioner. Han pratar så otroligt mycket och är alltid så himla glad, han sprider ett enormt ljus i tillvaron här hemma!
Eftermiddagsmys!
Jag har varit i stallet med min mamma hela förmiddagen och fixat hagen till den nya lösdriften där shettisarna ska gå! Det har varit så grymt fint väder hela dagen och det var så skönt att vistas utomhus i vårvädret. Hugo fick stanna hemma med pappa Martin så att vi kunde arbeta så effektivt som möjligt.
Kom hem för en och en halv timme sedan och då var Martin i full gång med städning. Ni ska veta, alla där ute, att jag inte har städat en enda gång sedan jag och Martin träffades. Om jag skulle få för mig att göra det, så städar han direkt efter i alla fall (jag gör tydligen inget bra jobb). I och för sig ska jag skatta mig lycklig, för jag hatar att städa. Han förvisade mig till sovrummet som redan var klart, så jag tog med mig lilleman in och vi la oss i sängen. Han med nappen i och snuttefilten i högsta hugg och jag med det senaste numret av Vi Föräldrar. Och så låg vi där och myste tills pappa M sa åt oss att det var fritt fram att röra sig i lägenheten igen!'
Todays baby
En all Lindex-creation.
Morgonstund!
Ingen bra sömn inatt heller, men den här gången vaknade Hugo bara tre gånger istället för typ... tjugo? Jag är nog mest trött för att vi gick och la oss så sent som klockan halv tolv, men det är ju en helt annan sak. Efter han fick mat nu i morse vid halv sex har han legat i sin sackosäck och bitit på en bitring han fick utav sin mormor i julklapp. Jag har röjt undan i köket, plockat ur och i diskmaskinen och fixat till lite här hemma. Lika bra att passa på när man har tiden, då slipper man ju på dagen sedan.
Jag måste verkligen skaffa mig en riktig kamera. Nog för att telefonen tar bra kort, men snapshots ur min iphone börjar bli rätt tråkigt faktiskt..
Sjukstuga
Lilleman här hemma mår inte alls bra idag. Magen krånglar och han kräks väldigt mycket. Som tur väl är har han ingen feber, och han kan fortfarande få i sig mat då och då! Nu har han precis ätit litegrann och ligger i sin sackosäck med nappen och snutten. Magknipet kommer då och då, och när det väl dyker upp blir han så himla ledsen! Det är hjärtskärande, jag önskar att jag kunde ta hans magont åt honom så att han slipper. Och på det sjuka så är han otroligt trött eftersom att han inte kan sova ordentligt. Han har slumrat till någon minut men vaknar lika fort igen.. Stackars..
Jag tänkte koka lite kaffe, sätta på en film och krypa ner i soffan med honom hos mig. Om han mår lite bättre senare klär vi på oss och går en promenad så att han får lite friskluft. Förhoppningsvis kan han sova i vagnen en timme då också.
Tre månader
Hugo firade in sin tredje levnadsmånad med en i princip helt sömnlös natt med kräk och magont. Stackaren var dålig igår också, men inatt slog det alla rekord. Vi får se om han fortsätter vara sån här under dagen, för hans skull hoppas jag att det går över.
Och på tal om tre månader. Jag kan inte fatta att det bara har gått tre månader sedan Hugo kom, när det känns som att han har funnits hos oss hela tiden. Vad gjorde vi innan han föddes? Vad hade vi för oss? Allt känns så avlägset, så långt, långt borta från där vi är idag. För mig har Hugo varit hos oss mycket längre, inte bara tre månader. Så säger känslan i alla fall. Livet fick en ny mening när han kom, och den stora förändringen som plötsligt äntrade vardagen var uppenbart den bästa förändringen som har hänt oss.
Jag tror jag var menad att bli mamma från början. Det var inte resor, se världen, bli någonting stort eller att jobba så mycket som möjligt. Det var en familj, någon att älska på riktigt och någon att skapa det vackraste två människor kan ge tillsammans med. För rastlösheten minskade när Martin kom in i mitt liv, och den försvann bort samma sekund som de lade Hugo på mitt bröst för första gången.
Jag visste inte att hjärtat kunde bli så stort, inte heller att man kunde älska en individ så mycket. Jag kan göra precis vad som helst för att Hugo ska vara trygg, må bra och få det liv han vill ha. Att han är lycklig betyder allt för mig, är han lycklig så är jag lycklig.
Det här är bara tre månader av ett helt nytt liv, som jag tar emot med öppna armar.
"Bildkavalkad"
Tyvärr så har jag inga direkta kamerabilder från dopet. Jag tog inga foton och det gjorde ingen annan heller! Däremot har jag fått lite bilder utav min kära pappa som han tog med sin iphone. Se & njut!
Ny barnvagn!
Jag tröttnade på Hugos gamla barnvagn. Tycker det var otroligt störande att man jämt var tvungen att trycka upp framhjulen för att kunna styra, så jag sålde den för att köpa en annan! Och voilá, hem kom igår en splitterny Babytravel Amsterdam 2011 med både sitt -och liggdel i chokladbruna nyanser. Är så himla glad för den här vagnen, och helt plötsligt känns det inte lika jobbigt att gå ut och gå långa promenader! Jag köpte den till Hugo till mig själv som en födelsedagspresent. Grymt!
Familjeweekend.
Tog en "bloggpaus" (en hel helg utan dator dvs) och umgicks med min och min kära fästmans familj några dagar. Martins syskon, Marie och Ante, samt Ante's sambo Sara kom hem över helgen eftersom att Hugos dop var i lördags! Vi och 32 gäster samlades i Öjaby Kyrka klockan 16.00 för att döpa in vår fina son iSvenska kyrkan (är inte ett dyft religiös men tycker att det är en fin ceremoni).
Att det är svårt att hålla sig för skratt i kyrkan har jag nu blivit ett levande bevis för. Som den hemska människa jag är började jag gapskratta åt att Hugo grät när jag och mamma sjöng den fina låten "Det är du" (Shirley Clamp). Gapskrattet kom inte efter låten, utan mitt i. Så när vi stod där och sjöng bröt jag ihop fullständigt och var tvungen att gå iväg och samla mig för att kunna sjunga avslutet. För er som inte har sett videon på min facebook, tycker Hugo inte alls om när folk sjunger (såvida det inte är lugna godnattvisor), vilket resulterar i att mungiporna åker ner till marken och han ser grymt rolig ut. Jag kunde helt enkelt inte hantera att se det mitt i sången och då gick det som det gick. Men, som prästen sa - "Man vet ju aldrig vad som händer här i livet, och det är ju det som gör det spännande. Eller hur Xandra?"
Efter ceremonin bjöd vi på dopfika i församlingshemmet, och himmel vad mycket fika det blev. Det var en del över att ta hem, men mestadels av faten hade länsats under kvällen! Min svärmor köpte med sig två stycken tårtor från Hennings Konditori här i Växjö, och jag rekommenderar dem verkligen! Tårtorna med bilder på var det häftigaste jag sett! Bilden vi använde på vår tårta har vi tagit hos Cecilia Forss på Foto C.
Jag vill all tacka släkt och vänner för att ni kom och gjorde dagen minnesvärd för vår lilla familj!
Hemma hos morfar
Idag har jag och Hugo varit hemma hos världens finaste morfar och ätit middag! Vi fick potatis, biffar, gräddsås och kokta morötter - något som morfar jämt lyckas laga till en helt fantastisk rätt (varför det aldrig smakar så bra hemma förblir ett mysterium). Tror han tryckte i mig femtio biffar, minst! Skämt å sido, men vi åt faktiskt klockan ett och jag är fortfarande full i magen.
Efter middagen satt vi i hans sköna fåtöljer, drack kaffe, åt lite Noblesse och pratade massa strunt. Hugo satt i mitt knä och superflinade åt sin gammelmorfar hela tiden! Det är så himla roligt att han jämt är så glad. Och morfar, jag älskar min morfar så himla mycket! Han skulle bara veta. Han har alltid varit och kommer alltid att vara min bästa vän!
På hemvägen svängde jag förbi min mormors grav, lade en ros och sa grattis på födelsedagen! Kan fortfarande inte förstå att hon är borta, och varenda gång det slår emot en gör det så obeskrivligt ont. Jag saknar henne, saknar hennes tunna hand mot min kind och den där lätta pussen i pannan som hon alltid gav! Aldrig är man beredd, aldrig vänjer man sig.
Älskade mormor
Idag är det din dag, din sjuttioårsdag! Och jag önskar att jag kunde fira med blommor och choklad, önskar jag kunde ge dig en kram och en lätt puss på din kind. Men allt jag kan göra är att blicka upp mot himlen och hoppas att du hör! Jag saknar dig..
Ingen nappkille!
Lillfisen är verkligen ingen nappkille alls! Den ända gången han vill ha napp är när han är riktigt, riktigt trött och då suger han hysteriskt tills han somnar och spottar ut den i sömnen. Däremot är fingrarna och händerna en big favourite! Och så lite dreggel på det så är livet perfekt!
Blåsig morgon!
Godmorgon världen!
Utanför härjade stormen ordentligt när jag och Hugo steg upp vid sex i morse. Hela huset knakade och grenarna piskade på fönstret i vardagsrummet så hårt att det lät som att det skulle spricka! Det har varit mycket starka vindar på senaste tycker jag .. Tråkigt att det är sånt här väder, hellre massa snö och minusgrader än regn och svinkallt för att det blåser!
Hugo fick i sig lite käk och nu har vi legat på golvet och lekt i någon timme! Han är superstadig i nacken nu, och håller upp huvudet riktigt bra när han ligger på mage. Det har blivit något av hans favoritsätt att ligga nu.
På promenad!
Rensade tankarna lite och tog en fyrtio minuters promenix med vagnen! Mysigt när Hugo är vaken och gör mig sällskap!
"Together we make a family"
Morgonstund!
Hugo vaknade vid kvart i sex, så set var bara att glatt skutta upp ur sängen och ordna lite frukost till honom. Nu ligger han i sin sackosäck och jollrar medan jag klär på mig och fixar!
Insåg till min stora fasa att kaffet är slut , och det gör mig väldigt ont. Mitt morgonkaffe är viktigt nu när jag börjat stiga upp så otroligt tidigt på morgnarna (jag är verkligen ingen morgonmänniska). Jag får köpa en stor kopp på vägen, vi ska till Älmhult på lite ärenden idag! Förhoppningsvis hinner vi med IKEA en sväng också!
